Jag försöker lappa ihop saker och ting med Karl, Maria och Marias mamma. Jag har av dom breven jag skickat ut bara fått svar från Karl men mellan oss var det redan ganska bra. Jag vet inte om Maria kommer svara eller inte men jag tycker hon är väldigt långsynt om hon inte ger det en chans. Jag tycker bara synd att deras barn inte ska få nån kontakt med mig som faster är tråkigt.
Det här skrev jag till Maria.
Hej Maria
Jag har efter att ha pratat med Karl och hans inrådan valt att personligen skriva ett brev till dig. Jag vill verkligen förklara varför jag har betett mig som jag gjort.
Jag och Sebastian kan inte bli gravida på egen hand utan måste göra IVF och använda oss av donerade spermier. Vi har kämpat i 4 år med många avbrytana försök och misslyckade ivf försök som har tärt enormt mycket på mitt psyke. Efter 4 år så lyckades vi äntligen och vi vart enormt lyckliga. Jag blev glad att höra att ni bara låg 3 dagar efter mig i eran graviditet. På midsommarafton började jag blöda. Jag hade mina misstankar men vi kunde inte åka in till sjukhuset då det närmsta gyn akut som hade öppet låg 13 mil bort i Eskilstuna. Dagen efter midsommar hade jag bjudit in Karl, Crister och hans barn. Jag valde att bortse vad som skedde och fortsätta. Jag satt och försökte vara trevlig medans jag fortsatte att blöda och krampa. Den dagen var den värsta dagen i mitt liv. Jag försökte hålla masken och jag tror jag klarade av det ganska bra. När dom åkte då bröt jag ihop. Det kostar nåt enormt att bära en mask.
3 dagar senare åkte jag och Sebastian in till sjukhuset för att vi hade en inbokad tid till barnmorskan för hälsosamtal där fick vi sitta på mödravårdcentralen i väntrummet medans jag fortfarande genomgick mitt missfall. Jag var tvungen att sitta brevid gravida kvinnor. Jag satt och grät jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Vi fick tillslut komma in till barnmorskan som vi egentligen skulle ha hälsosamtal med och avbryta henne med att säga att jag tror jag har missfall just nu. Vi fick komma in till en gynekolog som konstaterade att jag hade ett pågående missfall. Jag fick åka upp till avdelningen. Jag var först tvungen att gå förbi en familj som höll om sitt nyfödda barn. Jag lades in på ett rum där jag fick medicin för att kroppen skulle stöta ut missfallet. Det gick inte så bra så efter 6 timmar fick vi åka hem och se om det skulle komma ut av sig självt. Det tog 20 dagar med 1 besök på gyn akuten i sthlm där jag och min pappa fick sitta i 8 timmar innan jag fick komma in till gynekologen. Där fick jag lägga mig i gyn stol medans hon slet ut blodklumpar. Jag har nog aldrig varit med om sånn smärta tidigare i mitt liv.
Jag vet inte om min historia om mitt missfall ger dig en inblick i den hämskaste tiden i mitt liv. Det var inte bara 1 dag utan det var 20 dagars helvete ett resultat av 4 års kämpande.
Allt detta resulterade i att jag känner att jag inte klarar av att träffa dig då jag skulle legat 3 dagar före dig i din graviditet. Det resulterade också i att jag inte klarade av att delta när Kevin fyllde 1 år. Jag tycker verkligen att det är fördjävligt att Kevin drabbades av det och det var verkligen inte min tanke. Jag vet bara hur jobbigt det är att bära en mask och att det om jag klarade av att bära masken under hela hans kalas skulle straffa sig senare med enorma konsekvenser för mig.
Maria jag ber dig om förlåtselse för mitt beteende och hoppas att du kan förstå mig lite grann i alla fall. Jag har verkligen öppnat mig för dig nu och ber att du svarar på mitt brev och att vi så småning om kan försonas för hela familjens skull. Jag vill vara tydlig att jag kan bara prata för mig och detta är på inget sätt mammas eller pappas åsikter.
Jag vill veta om det är nåt mer jag kan be om ursäkt för? Jag vill också veta om det är nåt mer fel jag gjort som jag kan ändra på. Som sagt jag vill berkligen lösa detta för allas skull. Jag har försökt att vara tydlig så det inte blir några missförstånd. Det här är lite av det jag har kämpat med förra året.
Jag tänkte skicka ett brev till din mamma också och fråga om det är nått problem mellan henne och mig och om det finns att hon och jag ska kunna lösa dom också.
MVH/Jasmine
 |
| Blommorna jag fick från Sebbe |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar